Förlossnings berättelse!

Ja efter att några har frågat och bett om förlossningsberättelse så skriver jag väl ner den här då, ska se om jag kommer ihåg allt... va ju trotts alls 3 veckor i morgon som hon kom, och med mitt minne (som oftast håller i 1 dag) så kanske jag missar nåt lite här och där ;)

Då kör vi :)

Tisdag den 4/9-2012

Vaknade som vanligt av mitt lilla hjärta som kom krypandes upp i min säng för att mysa en stund innan dags att kliva upp, och kände liiiiite molnande mensliknade värk i magen.... inget konstigt tänkte jag eftersom jag haft förvärkar i runt 2-3 månader.....

klev upp och gjorde ordning Burrbarnet för dagis och körde iväg honom dit. Kom hem och satte mej i soffan och kollade alla grejer som ska kollas på datan och kände att mensvärken inte riktigt ville ge med sig och tänkte att det kanske skulle vara dags snart i alla fall.....

Sov middag fram till halv 2 tills det var dags att åka å hämta prinsen på dagis.
Kom hem ifrån dagis runt halv 3 och då hade även Magnus kommit hem har jag för mej.
Kl 3 började jag känna av värkarna och började nog fundera om det va falsk alarm eller inte.... dom va ju faktiskt inte riktigt som förvärkarna vart....
så jag ringde till pappa min som skulle med på förlossningen och kollade läget med honom och talade om att det kanske va dags snart och att han gärna fick hålla sig i i närheten närmsta dygnet/dagarna.

Vid 5 tiden hade jag riktigt ont men tyckte inte att värkarna va så täta som dom ska vara när det är dags att åka in... men jäklar va ont det gjorde.... så karln min fick värma vetedynan i micron och sen låg jag som en valross och vred mej av smärta i soffan, skit kul tyckte Berra som tok tillfälle i akt att brottas med mej... tror Magnus fick ta bort honom säkert 10 gånger när jag fick värkarna... men ville ju samtidigt inte putta bort honom för mycket!

Kl 6 kändes det som om att jag skulle spricka, så jag ringde in till förlossningen i Västerås och kollade läget och talade om att jag förmodligen skulle föda barn närmsta dygnet.... men eftersom att jag pratar så förbaskat fort och oftast ganska normalt även när jag har ont, så lät hon tvekande till att låta mej komma in.... så jag bredde på som fasiken och kved som en liten gris i telefånen (hon borde ju ha hört att det var fejkröst) men icke sa nicke efter att jag flåsat och donat i luren så tyckte hon att jag kunde få komma in på en kontroll... och som jag förklarade för henne så kom ju sonen ut på 7 timmar ifrån när vattnet gått....

Så 6 ringde jag pappa och bad honom komma hit, och jag tror att han va här runt 10 över.... pussade prinsen hej då och packade in väskorna i bilen.

På väg mot västerås hade jag värkar, men tyckte att dom kom längre och längre ifrån och eftersom att vattnet inte hade gått så sa jag det till pappa att vi blir nog hemskickade... tror inte att det är dags kanske.... men värkarna gjorde så förbannat ont så jag hoppades verkligen att jag inte skulle behöva gå så i flera dagar....
Stannade till på statoil i närheten av sjukhuset för pappa skulle slänga i sig en korv och jag v a så sjuuuukt sugen på en loka citron.

Kom fram till förlossningen runt 20 i 7 kanske och blev invisade i ett undersökningsrum, där det kom in en sköterska och satte ctg på mej..... jag bad lite fint om lustgas, men det ignorerades så fint...

Pappa höll sten hård koll på när värkarna toppades på skärmen och hjärtljud på bebis... själv hade jag så ont att jag höll på att avlida... men vem gnäller *s* när jag låg där kom värkarna fortfarande inte tillräkligt tätt tyckte jag... men jag hade nog ingen tidsuppfattning kanske för när dom kom in effter 20 min gjordes en vaginal undersökning ( Läs: hon gjorde rena ramma helekoptern med fingrarna där inne att jag nästan flög upp i taket så ont gjorde det) Det visade sig att jag var 9 cm öppen.... så det blev ingen hemgång i alla fall :)

Sen kom nästa människa in och frågade massa frågor... hälsokontroll eftersom att jag igentligen hör till uppsala. SKIT lätt att svara på frågor när det gör  ont.. NOT...
Efter ett litet tag blev jag akut kissnödig och det började trycka på rätt fint neråt.. så jag bad om att få gå å kissa.... det tyckte hon va dumt att riskera... jag påpekade lite fint att annars kommer jag att kissa på mej,,, fick till svar att gör det då ;) MEN sen kommer idioten MITT i en värk och kör in ett becken (eller va det heter) under arslet på mej... och en sån kall plåt potta kan jag ju lungt säga va d sista jag ville ha där nere med värkar och allt så jag bad så fint 10 gånger om att hon skulle ta bort skiten.... vid det här laget hade jag börjat bli lite irriterad på den tafatta fan som skulle kalla sig barnmorska eftersom att hon inte lyssnade för 5 öre... behöver jag påpeka att jag fortfarande inte hade fått någon lustgas fast jag bett om d 100 ggr....

Hjärtljuden blev lite dåliga på bebis så dom va tvugna att sätta skalpdiod vilket gjorde att vattnet gick... svooooooch sa det och sen jävlar satte det igång.... ÄNTLIGEN fick jag lustgas.... men efter att ha sugit i mej den typ 3 gånger i masken blev jag helt kallsvettig och fick i stället tjata att dom skulle ta bort skiten....

sen efter det kände jag hur huvudet på bebis bokstavligt pressade sig ut där nere... men ingen information what so ever utav BM .... jag påpekade lite fint att jag inte gärna ville spricka där nere och ville att hon skulle hålla imot med varma handukar.... det tog en bra stund innan hon faktiskt gick ner och ställde sig mellan mina ben och höll i mot med något som kändes som typ tort  papper...!?  det ända hon typ kunde informera mej om var att bäsen (vem fan säger så´??) hade mycket hår...

när bebis va nästan ute, så dog mina värkar i princip av och värkstimulerande ökades liiiite... men inte tillräckligt mycket för att min kropp skulle få så pass starka värkar att den kunde klämma ut en melon tydligen... så när nästa värk kom och typ dog ganska fort så skrek BM att jag skulle ta i å krysta, och jag påpekade lite fint att det går inte för jag har ingen värk... men hon fortsatte bröla om att jag skulle krysta och till slut tröttnade jag så jag gormade tillbax att det inte gick,,, riiiiitch sa det då så slet hon ut ungen utan att jag krystade eller hade en värk... jag bokstavligt talat kände hur jag sprack fanemej 100 mil typ..... satan va ont det gjorde!!!!!! jävla kärring! Hon menade på att bebisen hade navelsträngen runt halsen och behövde komma ut.... MEN då kunde hon i alla fall ha informerat mej det tycker jag!

Sen fick jag ligga i närmare 45 minuter/ en timme innan jag fick någon fika eller gå upp å duscha i princip....  45 minuter tog de  för henne att sy ihop mej där nere och under  den tiden fick jag gorma om bedövning 20 ggr... hon tyckte att hon hade bedövat så himla mycket, men jag kände varje jävla nåltag hon gjorde.... jäkla pisskärring.. säger jag att det gör ont så gör det väl det?! eller?!

Våran lilla dotter föddes kl 20:28, så förlossningen tog allt som allt 5 timmar och 28 minuter från när värkarna startade...

Våran fina lilla prinsessa:

Linnea Marie-Anne Kjellström Österlund

2012-09-04

Kl: 20.28

3710 gram

50 cm lång 

Överlag är jag inte nöjd med förlossningen riktigt... tyckte att det var sjukt dålig information utav barnmorskan, hon svarade inte på några frågor, hon lyssnade inte på vad jag sa över huvudtaget, kändes stressig och allmänt otrevlig!? 

Nä då va jag MYCKET mer nöjd över Uppsalas förlossning där dom verkligen sammarbetade med mej och min kropp!

Jag tror inte att jag har glömt nåt nu i alla fall.... så där har ni den, min förlossnings berättelse :)